En dyster onsdag...

Idag har nog varit den tyngsta dagen hittills i mitt liv...
I morse då vi kom till skolan var flaggan på halv stång...det visade sig vara en kollega som avlidit efter en kort tids sjukdom...det var förstås cancer...eftersom min gamle far även han har en obotlig cancersjukdom så känns det som om jag har cancer runt omkring mig...

Sedan kom en gammal elev på besök...han har varit i Sverige i drygt fyra år nu...och då är det dags att utvisa honom till Afghanistan...migrationsverket tycker tydligen att det är lugnt där nu...det pågår bara väpnade konflikter i sex av provinserna...men som min elev sa...hur ska jag kunna veta om det är talibaner som jag möter på gatorna i Kabul...innan han gick sa han:jag hoppas att vi ses nån gång i framtiden...ja det hoppas jag med...det är den stora avigsidan med att jobba med invandrarungdomar...

Sedan var jag upp till min gamle far som ligger inlagd på sjukhus nu...hans matsmältningsapparatur har havererat...nu ska det tydligen göras något slags operativt ingrepp...kan man överleva ett sånt ingrepp då man snart är 84 år...inte vet jag...

Men, men, i morgon är en annan dag...som Christer Björkman sjöng i melodifestivalen för länge sedan...då kanske man precis som "skorpan" sa i Bröderna Leijonhjärta: Jonatan, jag ser ljuset...